Funcks bröllop
Se vilket vackert brudpar.
Och se på mig och Janne, vi var inte så tokiga vi heller. Men jag måste erkänna att jag inte märkt hur stor jag blivit med alla extra gravidkilon, tills jag såg mig på bild. Förutom magen då, den har jag allt märkt! Tur att det förhoppningsvis är övergåeende.
Klänningen har jag sytt av ett fyndtyg från Ohlssons, 29 eller 39 kr metern om jag inte minns fel. Ska vid tillfälle försöka ta bättre bilder på klänningen.
Och se vilka snälla gäster som var bjudna...
Syprojekt XXXV
Den här gången har jag sytt linneservetter, perfekt till våren och sommarens alla dukningar. Här finns flera fina linnetyger, tycker det är roligt att blanda lite olika färger. Hade tänkt mig lite galnare blandning först, men det slutade med tre färger ton i ton. Som servettringar har jag använt gardinringar.
Servetterna går utmärkt att använda som bordstabletter också.
Eller vika rosor av och sätta i glasen.
Eller varför inte duka med en av varje färg till någon som grisar väldigt mycket vid middagsbordet.
Sedan behöver man ju inte duka ut servetterna vid varje tallrik, kan ju lika gärna ställa "blommorna" i en vas mitt på bordet.
Inköpslista till nio servetter:
- 0,5 meter av tre färger linnetyg
- Tråd
- Gardinringar
Jag började med att klippa bort stadkanten, sedan delade jag första biten på tre. Använde en av bitarna som mall när jag klippte ut resten av tygerna.
Sedan pressade jag kanterna 1+1 cm runt om.
Och efter det var det dags att få till snygga hörn. Jag vek kanterna slätt mot varandra räta mot räta som på bilderna ovan, satte en nål för att hålla dem på plats. Sedan sydde jag av hörnen i samma vinkel som spetsen på servetten, det syns ganska bra på första bilden nedan.
Klippte bort sömsmånen och vek ut hörnet.
Sydde en söm runt om från avigan. Sedan var det bara 32 hörn kvar..
Och visst blir det ganska snygga hörn?
Servetterna är perfekta att ge bort som present, bara att knyta en dekorationsband runt så har du ett fint paket.
Ungefär såhär gjorde jag när jag vek rosorna:
Jag vek servetten på diagonalen, började en bit från mitten och formade rosenbladen inifrån och jobbade mig utåt.
Allt material är från Ohlssons Tyger och det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen.
Jesses nya kläder
Tjockiströja
Av ännu en stuv ar jag sytt mig en tröja med plats för den växande magen.
Bakifrån syns det inte så mycket, ser mest bara midjelös ut.
Rakt framifrån syns det heller inte så mycket.
Om man inte håller såhär förstås.
Men från sidan är det lite svårt att dölja. Nu tror jag nästan att jag är lika bred åt båda hållen, ni vet då det inte går att gå i sidled förbi trånga passager längre.
Fjants nya mössor
Hittade ett gratismönster på en så söt mössa på Ottobre.
Gjorde en i storlek 38 och en i storlek 42. Svårt att veta vilken storlek man ska göra, men tänker mig att h*n kanske inte bryr sig så mycket om mössorna är förstora.
Syprojekt XXXIV
Den här gången tänkte jag visa hur man enkelt kan göra en Elsaklänning av en trikåtröja. Av krossad plysch sydde jag livet som jag dekorerade med en snöflinga av silvriga dekorband. Kjolen gjorde jag en snurrvariant av duchesse och släpet har jag sytt av organsa.
Lilla Tilda som envisas med att se Frost hela tiden blev nog ganska glad när hon fick sig en egen Elsaklänning i treårspresent.
Inköpslista:
- Krossad plysch 0,5 m
- Duchesse 1 m
- Organsa 0,5 m
- Dekorationsband 3 m
- Tråd
Ja, och en tröja då. Den här fyndande jag på HM, tvåpack, en svart och en vit för 30:-.
Men jag gillade inte halsen, så den klippte jag bort och fållade såhär.
Jag ritade av tröjans bredd på ett mönsterpapper, skissade fram formen på livet ungefär som jag ville ha det.
Vek mönsterpappret dubbelt och klippte ut. Ritade bakstycket lika brett som framstycket men rakt uppe och nere.
Klippte ut delarna i krossad plysch och provade fram hur jag ville ha snöflingan. Jag gjorde 2 bitar 20 cm långa, 2 bitar 16 cm långa och 8 bitar 5 cm långa.
Sydde fast snöflingan med raksöm, det blev lite bubbligt men tycker inte att det gör så mycket. Vill man ha den slätare kan man stryka på mellanlägg på avigan innan man syr dit dekorationen.
Sedan klippte jag bort nederdelen av tröjan så att bara ärmar och ok blev kvar.
Overlockade ihop trikåoket med livet i krossad plysch, räta mot räta.
Sedan var det dags för snurrkjolen i duschesse. Vek tyget på mitten och sedan på mitten igen, jag använde ett bomullsband och en krita för att få fin rundning på kjolen.
Klippte ut.
Och använde samma teknik för att få hålet för midjan. Av tyget som blev över klippte jag remsor,
som jag gjorde snedslå av. Snedslån använde jag för att fålla kjolen.
Jag markerade ut mitten och sidan av midjehålet och även livet. Sedan vändsydde jag ihop dem.
Organsasläpet fållade jag med rullfåll, blir så himla fina fållar. Man behöver bara köpa en rullfållspressarfot till symaskinen. Nederkanterna overlockade jag och sydde på resterna av dekorbandet i båda ändarna.
Sedan nålade jag och sydde fast organsan längs med sömen som sammanfogar liv och ok.
Färdigt!
När jag satt och skrev det här blogginlägget frågade Janne hur det gick. Jag svarade "Det känns som att livet är lite för långt." Tur han visste att det var en klänning jag pratade om.
Det är ju såklart lättare om man kan mäta lite på ungen under arbetets gång, men jag tycker att jag lyckades gissa mig fram till liv- och kjollängd ganska bra ändå.
Det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen och allt material är från Ohlssons tyger. Utom ungen då, och trikåtröjan.
Nellys nya kläder 2.0
Här om veckan döptes Nelly, jag skickade den mest religösa i vår familj (förlåt Janne, men du har ju faktiskt iallafall varit medlem i svenska kyrkan en gång i tiden). Jag tror hon blev glad för sin nya mjukisdress.
Tjockisjeans
Av en jeansstuv och en viskostrikåstuv har jag sytt dessa gravidbyxor. Gjorde först ett par med mudd upptill istället, men tyckte det kändes klumpigt så jag bytte till trikå. Blev riktigt nöjd så jag har gjort dem i fler färger, kommer här snart, ska bara fota.
Syprojekt XXXIII
Av det här fina möbeltyget har jag sytt en skötväska. Fast egentligen är den ju som vilken väska som helst, så man behöver ju inte bära runt sköta-om-saker i den. Det enda som är lite speciellt med den är att det är så många fack, närmare bestämt tolv stycken. Varav ett är i spets och tanken med det är att förvara en flaska lättåtkomligt i.
Jag fodrade med det här gardintyget, lite lyxigt kan man ju tycka, men jag tänker mig att man kommer se insidan av den här väskan ganska mycket. Och det är ju så fint, här kan vi prata om kärlek vid första ögonkastet.
Inköpslista:
Jag googlade för att få lite tips om hur man syr skötväskor, då jag knappt vet vad man kan tänka sig behöva bära runt på för att ta hand om en unge. Många har utgått från mått på vagnen, men då vi inte har köpt vagn än så har jag lämnat axelbandet lite halvfärdigt och får fixa det när vi lyckas bestämma vilken vagn vi vill ha. (Är ni sugna på att ge mig tips om sånt är ni mer än välkomna med det)
Eftersom jag hittat på mönstret själv så provade jag nåla ihop delarna innan jag sydde, för att i första hand se om måtten blev bra men även för att se så att fickorna hamnade på rätt ställen.
Och nu när jag provat fram det som jag tyckte blev bra så ska jag dela med mig av måtten till er, så kan ni sy ihop allt på en gång utan att testa massa. Väskan är 40 cm bred, 30 cm hög och 13 cm djup. Mönsterdelarna är fram-botten-bak-lock 1 m x 42 cm, sidor 2 st 15 cm x 32 cm, framfickor 55 cm x 21 cm. Allt detta i både yttertyg och fodertyg. Dessutom innerfickor i fodertyget 2 st 47 cm x 55 cm (de synliga med resåren) och 2 st 40 cm x 55 cm. Sidficka i spets 25 cm x 25 cm. Bottenplatta i fuskskinn 42 cm x 15 cm. Axelrem i fuskskinn och yttertyg tygets bredd 140 cm x 6 cm.
Och istället för att lista ut själva hur ni ska sy ihop alla mönserdelar så kan ni titta på mina bilder hur jag gjorde:
Dragkedjsfickorna gjorde jag som vanligt såhär.
Vill ni ha ett utlåtande på om den är bra eller dålig får ni ge er till tåls i ett halvår eller så. Fast jag måste erkänna att jag är lite sugen på att börja använda den redan innan bebisen kommer.
Det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen och materialet kommer från Ohlssons Tyger.
Gravidtröja
Här är den första gravidtröjan jag sydde, utgick från ett vanligt trikåtröjmönster som jag förlängde och gjorde mer plats för magen.
De fina ljusglimtarna på magen är solen som lyser in genom persiennerna. (Jag vet, snart är det vår!)
Längs med ärmarna sydde jag fast spets.
Babynest
Och nej, den här är inte heller till min bebis. Fick en beställning på ett extra stort babynest. Ett vanligt är ungefär 50 x 65 cm och det här är 60 x 75 cm. Antar att det ska användas tills ungen är tolv eller så.
Tor_Eskils nya kläder
Den här tjejens son fyllde ett år här om veckan. Och även fast hans mamma är så duktig på att sy önskade han sig ett mjukt paket (som alla andra barn i min närhet, märkligt det där). Så det fick bli en mjukisdress med pappans (och min sambos) bandnamn på.
Jag vet, jag lovade er att inte bara visa barnkläder.. Men det här var ju inte ens till min unge, så det kommer jag undan med va?
I've got news for you
Bloggen har varit lite lidande på sistone, men jag lovar att jag har en bra anledning..
Men nu har faktiskt den värsta tröttheten släppt, så lite har jag allt suttit i syfabriken. Har bland annat sytt mig nya byxor då inga gamla passar längre. Ska fota och lägga upp här snart.
Och jag ska verkligen försöka att inte göra den här bloggen till bara en bebis/barnklädesblogg framöver. Får se hur lätt det blir då de flesta syprojekten nu faktiskt kretsar kring den lille rackarungen.
Syprojekt XXXII
Den här gången har jag sytt en body och några dregglisar, det finns ju så sjukt mycket fina barntrikåer på Ohlssons nu, jag måste erkänna att det är väldigt svårt att inte köpa av dem allihopa när man ser dem dagligen i butiken!
Jag valde att göra bodyn i det här fina traktortyget, kanta den med blå muddväv och använda färgglada tryckknappar att stänga den med. Dessa tryckknappar är helt underbara, finns i flera roliga färger och är riktigt billiga. Det enda är att man måste ha prymtången och vertyget till, men det är ju bara en engångskostnad. Sedan betalar man mindre än en krona styck för tryckknapparna. Så syr man mycket barnkläder är det en jättebra investering. Dessutom kan man använda tången till alla Pryms tryckknappar och öljetter.
Material till body och dregglisar:
- Trikå 50 cm
- Muddväv blå 30 cm
- Muddväv vit 30 cm
- Prymtång
- Verktyg till tång
- Tryckknappar gröna
- Tryckknappar vita
- Tvillingnål
- Tråd
- Spillbitar ca 30 x 30 cm
Mönster till bodyn har jag ritat av en köpt body, har inte testat den på någon bebis så jag vet inte om den blev bra. Såhär i efterhand hade jag nog använt ett färdigt mönster istället, det var lite krångligt att rita av den.
Såhär sydde jag ihop den:
Och såhär enkelt är det att sätta fast knapparna:
Såhär konstruerade jag mönstret till dregglisen:
Jag ritade ut en rektangel 26 x 15,5 cm. Måtten längs vänsterkanten har jag mätt från översta vänstra hörnet. Mätten längs översta kanten är också måttade därifrån. Mätten längs högra kanten är måttade från översta högra hörnet. Från dessa mått har jag i rät vinkel mätt in mot mitten för att få punkterna till mönstret.
De blå linjerna är fodret (mudd) och de rosa är yttertyget (trikå).
Såhär gjorde jag när jag sydde ihop dregglisen:
Jag missade att fota när jag pressade på mellanlägg på avigan där jag satte fast tryckknapparna.
Och när jag ändå höll på så klippte jag ut och sydde ihop några dregglisar i resttyger från tidigare syprojekt, bakom dem fick det bli vit muddväv:
Ni kommer väl ihåg Oskars mössa, Emilias klänning och min Metallicaklänning?
Allt material är från Ohlssons Tyger och det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen.
Oskars nya kläder
Jag fortsätter hävda att barn blir som gladast av mjuka paket.
Men det var inte helt lätt att få en bild på Åskan i sin födelsedagspresent. Måste vara för att han hade svårt att hålla sig still i lyckoruset.
Syprojekt XXXI
Den här gången tänkte jag visa hur jag gjort mig en stickad kofta, utan att kunna sticka. Eller egentligen är det väl mest tålamodet jag är utan. Om man istället för att köpa garn köper sig en filt, till exempel Pläd Majbritt (130x150cm) så kan man på bara någon timme sy sig en snygg kofta.
Såhär gjorde jag koftan:
Jag använde ett mönster på en trikåtopp och lade det på filten enligt bilden. Filten är dubbelvikt och viket är överst på bilden. De kortaste sidorna (130cm) är vikta mot varandra och syns längst ner i bilden.
Såhär ser framstyckets hals/nacke ut, och alla mönsterdelarna utklippta. Filtens kant får fortsätta vid sidan om bakstycket, för att sedan sys fast i framkantens nederkant.
Fram och bakstycke ska alltså sys ihop som första bilden. Men innan det var dags för det pressade jag tunt mellanlägg i nacksömmen mitt bak och där axelsömmarna ska sys på bakstycket. Nålade ihop fram och bakstyckets axelsömmar och nacke.
Och sydde ihop i en lång söm enligt bilderna. Sedan sydde jag i ärmarna (missade att fota), därefter sidsömmarna.
Efter det sydde jag fast kanten från bakstycket längst ner på framstycket, pressade sömmarna och fäste trådarna. Har man ingen overlock får man se till att sy med en riktigt bred sicksack så man fångar upp alla maskor så koftan inte kan remsa sig. Man få även vara försiktig med delarna innan man sytt ihop dem, man behöver nästan bara titta på dem så har de remsats upp.
Sedan var det bara kvar att klippa av kanten i lagom längd och göra en snygg fåll längst fram, den sydde jag för hand.
Och vet ni vad? Filten räckte även till ett pannband:
Såhär gjorde jag det:
Klippte en remsa, ca 20 x 50 cm till själva pannbandet och en remsa av kanten på filten till detaljen fram. Jag overlockade ihop dem räta mot räta och vände båda.
Sydde ihop pannbandet mitt fram, tråcklade stora stygn för att rynka ihop sömmen och sydde sedan fast detaljen fram. Klart!
Det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen och allt material har jag fått från Ohlssons tyger.
Hundhalsband
Doris hade ju såklart några hemmatillverkade halsband, här finns bilder på henne och Basse i sina halsband.
Syprojekt XXX
Den här gången har jag gjort mig en riktigt mysig och varm kappa, jag har använt det här fina ulltyget som var väldigt lätt och tacksamt att jobba med. Jag fodrade kappan med ett mönstrat viscosefoder och använde metallknappar till den snedknäppta kragkapuschongen.
Fotograf johnnywiden.se
Nej jackan är inte prickig, det snöade när vi fotograferade den.
Fickorna sydde jag med tunna dragkedjor, beskrivning här, som jag sedan dolde med ficklock. I ärmslut och nederkant sydde jag 1 cm breda veck med 6 cm mellanrum för att få en "mudd". Nedanför metallknapparna sydde jag dolda tryckknappar. På insidan av ärmsluten gjorde jag en mudd. Som knapphål till metallknapparna gjorde jag smala band av yttertyget som jag vändsydde in i kragkapuschongen. Som detalj på insidan använde jag restbitar från det här syprojektet.
Inköpslista:
- Ulltyg
- Foder
- Metallknappar
- Tryckknappar
- Tråd
- Dragkedjor
Här kommer en beskrivning på hur jag konstruerade mönstret till den här kragkapuschongen:
Klicka på bilderna för att se dem större.
Börja med att rita en rektangel med måtten 65,5 cm x 56 cm. Markera sedan ut måtten som jag gjort på bilden. De siffror som är skrivna med lila är måttade från den lila sidan, de gröna från den gröna sidan osv. När alla "prickar" är utritade, dra då linjer mellan som på högra bilden. Man får göra sitt bästa för att få till fina linjer, eller om man har en skräddarvinkel kan man använda den.
Nu kladdade jag breda (och krokiga) linjer för att ni tydligt ska se vilken som blir höger kapuschong (H) och vänster (V). Det ingår 1 cm sömsmån runt om. Från framkanten på högra kapuschongen (gröna linjen) för man över markeringarna på tyget och viker såhär:
Klipp ut både höger och vänster kapuschong i dubbelt tyg, för att få ytter- och innerkapuschong. Efter vecken i höger framkant är nålade som bilderna ovan syr man insnitten på alla fyra delarna, syr ihop baksidorna på både inre och yttre kapuschong (alltså högerdelen tillsammans med vänsterdelen x2) innan man vändsyr ihop dem båda. I höger framkant syr man in remsorna som blir "knapphål" till metallknapparna.
Har du syn som en hök och ser måtten på övre mönsterkonstruktionsbilderna kan du bortse från dessa:
Som vanligt har jag ritat mönstret på kappan själv, det är samma mönster men med lite ändringar som jag använt till bland annat den här och den här jackan. Så jag kan tyvärr inte hänvisa er till ett speciellt mönster. Däremot kan ni utgå från något av dessa mönster eller liknande, för mitt mönster är väldigt rakt och enkelt:
New look 6248 eller 6325. Burda 6844 eller 7020.
För att få till halsringningen är det enklast att låta ursprungsmönstret vara som det är och sedan nåla fast kragkapuschongen för att se hur djup v-ringning som behövs. Den blir djupare på högersidan.
Det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen och materialet är från Ohlssons Tyger.
Den värsta dagen i mitt liv
Luciamorgon vaknar jag av att jag gråter, har drömt en så hemsk dröm. Det var sommar och vi var ute någonstans men flera vänner och bekanta. Doris hade blivit så skröpplig att hon knappt kunde gå, hon vinglade när hon gick och ramlade omkull flera gånger. Våra vänner sa "det är synd om henne, ni kan inte hålla liv i henne längre". Och de hade ju såklart rätt..
Janne försökte trösta mig när jag vaknade "det var ju bara en dröm". Men det värsta var att det inte bara var en dröm.. Doris hade långsamt blivit sämre under senaste tiden. Först allt det här med drickandet (läs här) sedan att hon verkat stel och inte så sugen på att gå långa promenader längre. Tvekade att gå upp för trappor och hoppa in i bilen. För att inte tala om hur besvärligt hon hade det i halkan. Vi pratade om att vi hoppades att hon skulle klara julen iallafall, för humöret var det ju inget fel på, inte heller aptiten. Hon var ju fortfarande en levnadsglad hund.
Vi var ute på en liten promenad på förmiddagen, det hade kommit snö och vi kastade snöbollar åt Doris som hon försökte fånga. Det snöade men Doris skakade inte av sig snön, jag försökte få en bra bild på den översnöade hunden utan att lyckas.
Började känna att något inte stod rätt till när vi bakade lussebullar, Doris tiggde inte ens. (Det som på senaste tiden hade blivit hennes favoritsyssla, kanske för att vi börjat skämma bort henne med att slicka filtallrikar, smörknivar och smaka gurkbitar titt som tätt. Men det är väl en gammal hunds rätt). Hon låg ute i hallen och brydde sig inte om att vi bakade.
På kvällen när vi skulle åka iväg till några vänner ville hon knappt hänga med och höll inte på att klara av att gå ner för trappan. Det var som att benen inte bar henne. Jag stöttade henne med kort koppel så vi tog oss ner för de fyra trapporna tillslut. Nerför trapporna har alltid gått bra tidigare, det var uppför hon inte varit så sugen på att gå. Väl ute så var hon ungefär som vanligt, men hon hade en väldigt ledsen matte.
Under kvällen var det som att hon blev sämre, hade problem med att lägga sig och även att resa sig. Det har vi märkt någon gång tidigare då hon legat på magen på halkigt golv, att det varit svårt att resa sig. Men med en liten knuff under magen gick det bra.
När vi skulle åka hem släppte jag ut henne, medan vi stod i hallen och sade hejdå. När vi kom ut stod hon på trappan och såg så ynklig ut, och ville genast in igen. Det var lite svårt att locka med sig henne till bilen, och hon var väldigt vinglig. Vi fick lyfta in henne i bilen.
När vi kom hem så släppte jag av Janne och Doris utanför huset och åkte för att parkera bilen. På den korta sträckan fram till porten hade Doris ramlat ihop två gånger med ansiktet rakt ner i snön.. Janne bar in henne och la henne på vardagsrumsmattan.
Där satt vi med henne en bra stund, tills hon ville resa sig, vi försökte hjälpa henne men det var som att benen inte bar.. Här någonstans började jag nog inse att det inte skulle gå över. Det konstiga var att hon var så "med" kollade in vad vi gjorde, tiggde mat, åt massor med gurka och verkade så frisk där hon låg, tills hon försökte resa sig igen.
Vi försökte kolla upp om det fanns någon veterinär som kunde komma hem till oss, så vi slapp åka till det värsta stället hon visste. Och ja, det fanns en distriktsveterinär i Piteå som hade jour och som kunde komma hem till oss. Men han kunde inte ta med kroppen... Så det var inte ett alternativ. Vi kunde även få komma till Piteå, men då kändes det smidigare att åka till Gammelstad. Var nog inte en så säker chaufför med tårarna sprutande.
När vi kommer dit frågar veterinären "Är ni säkra" och jag ville bara skrika "NEEEJ rädda livet på henne, gör allt ni kan!!" Även fast jag visste att det såklart inte skulle gå att göra något. Men det går ändå inte att låta bli att såhär i efterhand tänka "tänk om det hade gått att göra något.."
Känslan att hålla om henne när hon tog sitt sista andetag, att släppa henne, vända ryggen till och gå ut ur rummet är nog det värsta jag någonsin upplevt. Det känns fortfarande som att jag övergav henne, när jag lämnade henne ensam på det värsta stället hon visste.
Nu kan jag inte längre se till att hon har det så bra som möjligt..
Men jag vill tro att hon har det bra där hon är nu, det jag vet är iallafall att hon har många vänner omkring sig. Hon får dela en creme fraisheburk med Sassa igen och bita henne i öronen, morra åt Tyson när det är matdags, skydda Pax från andra hundar, leta sten på samma strand som Sigge letar spigg och springa jämte Alma i dragsele..
Den här dikten fick jag av en av mina bästa och klokaste vänner, så den måste vara sann.
Jag ska ju såklart vara tacksam över de åren jag fick med henne, nästan 15 stycken. Tänk vad vi varit med om mycket, sedan jag var 17 år har hon stått vid min sida, alltså hela mitt vuxna liv. Ingenting är sig likt längre...
Tack Doris, du är det absolut finaste jag någonsin haft! Sov gott...
Syprojekt XXIX
Den här gången har jag sytt en väska som jag tänker mig kan komma till användning på nyår. Vem vet, jag kanske blir bjuden på bal på slottet...? Av spets ovanpå duchesse fick jag ett väldigt fint tyg, tänk vad mycket roliga effekter man kan göra med spets. Ja, ni som har hängt med ett tag kanske märkt att jag gillar spets och använder det mycket.
Färgerna är kanske inte riktigt de färger jag brukar välja, men jag tyckte att spetsen var så fin så jag kunde inte låta bli. För att väga upp allt det gulliga satte jag nitar på, då blev väskan genast mer jag.
För att få den hårda känslan jag tycker kuvertväskor ska ha pressade jag fast viledona på baksidan av duchessen innan jag sydde ihop den med spetsen.
Jag gjorde ett band av fuskskinn tvärs över väskan för att den ska vara lättare att bära. Och för att den skulle bli snyggare såklart.
Även insidan gjorde jag "gullig", hade ju kunnat slänga dit något tyg med dödskallar men tyckte det blev finare med pastelliga färger.
Inköpslista:
Jag valde att inte skriva någon text till bilderna, för att undvika världsrekord i längsta blogginlägget. Men känns något oklart så går det bra att ställa frågor.
Allt material är från Ohlssons Tyger och det här inlägget är ett samarbete med Tygbloggen.