Jag syr mina egna kläder

Firade vi i Hedemora. Det är ju där man firar midsommar på riktigt.

Midsommarafton


Ida kämpar med majstången i vanlig ordning.


Medans Nicklas sitter och ser snygg ut.


Hemma hos Lisa och Björn dukades det upp långbord på den inglasade altanen. Grillmästaren Björn gjorde ett försök att röka ut oss, men vi blev kvar.


Ida var toksnygg i Maiden-klänningen. Stefan matchade bra i rött.


Sanna och Ida.


Sedan lektes det lekar. Behöver jag skriva att vårat lag vann?


Sanna och Stefan låtsades att det var Pringles som serverades.


Här sitter Björn, Niklas och Emelie och koncentrerar sig för fullt på charader.


Fortfarande charader? Nej, bara vanlig underhållning på Niklas vis. Kvällen avslutades med att vi letade fram gamla godingar på Spotify. När vi drog igång "Up from the grave" med King Diamond, då gick alla hem.

Midsommardagen



Hemma hos Alex fick jag se den tjockaste hunden jag någonsin sett. Charlie, även kallad Fat Boy. Stackaren. Tydligen har han en sjukdom som påverkar ämnesomsättningen. Men han verkade pigg och glad i alla fall.


Vi tittade inte bara på den feta hunden hemma hos Alex. Vi åt middag också.


Nicklas verkar inte gilla min hatt något vidare.



Sara och Micke.



Efter middagen tittade vi på dårarna som hoppade från taket ner i poolen.


Sedan åkte vi traktor och vagn till Säterdalen, där Drängarna spelade. Alla i Hedemora älskar Drängarna.


Alex och Sara.


Väl framme röjde vi lite till ett grymt coverband.


Efter det hängde vi i ett öltält. Och missade Drängarna, typiskt.


Nicklas petade en tjej i örat. Kan till och med ha varit en Wet Willy, men hon blev inte ens arg.


Hemfärden i vagnen var ganska tröttsam. Tur att Niklas hade sina knep för att hålla sig vaken.



Annandag midsommar


Såg vi på skräckfilm och vräkte snacks.


Sedan letade vi spöken ute i Norn, men vi hittade inte ett enda. Tyvärr. Tror jag? Däremot såg vi två lysande ögon vid vägkanten på hemvägen. Det var läskigt, tills vi såg att det var en älg. Då blev vi besvikna, det var inte ens en spökälg.



Ida berättade att när man går in på den här kyrkogården ska man visst känna att någon tar en på axeln. Dum som jag var gick jag in framför Nicklas, så ja, det var någon som tog mig på axeln.



En bit in i skogen låg en sten med liar på, bara sådär. Men det är klart, liemannen måste väl byta blad ibland han med.


Med lite fantasi kan man ana att det är någon inne i ruinen. Med ganska mycket fantasi.

Några av bilderna har jag stulit från Ida.