Nu är hon äntligen här!

 
Det var en långsam liten tös som låg i min mage, hon ville ligga kvar 8 dagar längre än beräknat. (Men ska väl inte klaga, man har ju hört betydligt värre).
 
 
Vi hann leka lite kurragömma i väntan på att det skulle komma igång, jag förlorade varje gång.
 
 
Felicia vägde 3200g och var 47cm lång, hon föddes 150727 klockan 00.32 och jag måste nog säga att det är det vackraste jag någonsin sett. 
 
 
 
Tänk att man inte kan se sig less på henne, här har hon en hemmaskapad kreation som jag inser att jag inte visat upp här än. Förutom mössan.
 
 
På vägen hem från BB provade vi den nya filten (beskrivning här). Jag tror att hennes skeptiska min säger att hon låg och tänkte: "Hur sjutton ska ni lyckas ta hand om mig där hemma?" Jag vet att jag tänkte då så, men hittills har det faktiskt gått bra.
 
 
Om än lite sömnlöst.. Beskrivning på babynestet här.
 
 
Ni som hänger med på instagram @jagsyrminaegnaklader har ju redan sett många av dessa bilder.

Blomma av pengar

 
 
 
 
 
Tidigare när vi varit på bröllop har jag gjort pengaträd, försökte leta här på bloggen men verkar inte lagt ut några bilder på det. Ska leta reda på någon bild vid tillfälle så ni får se. Den här gången kändes det dock som att jag ville hitta på något nytt, främst för att det här bröllopets brudpar varit på dom bröllop vi gett bort pengaträden på. Nåväl, min goda vän hittade den här sidan där det fanns en bra beskrivning på pengablommor. Som vas använde jag en gammal ölflaska som jag sprayade med siverfärg och satte fast mynt på med självhäftande tejp.

Funcks bröllop

 
 
Se vilket vackert brudpar.
 
 
Och se på mig och Janne, vi var inte så tokiga vi heller. Men jag måste erkänna att jag inte märkt hur stor jag blivit med alla extra gravidkilon, tills jag såg mig på bild. Förutom magen då, den har jag allt märkt! Tur att det förhoppningsvis är övergåeende.
 
 
Klänningen har jag sytt av ett fyndtyg från Ohlssons, 29 eller 39 kr metern om jag inte minns fel. Ska vid tillfälle försöka ta bättre bilder på klänningen.
 
 
Och se vilka snälla gäster som var bjudna...

I've got news for you

Bloggen har varit lite lidande på sistone, men jag lovar att jag har en bra anledning..
 
 
 
 
Men nu har faktiskt den värsta tröttheten släppt, så lite har jag allt suttit i syfabriken. Har bland annat sytt mig nya byxor då inga gamla passar längre. Ska fota och lägga upp här snart.
 
Och jag ska verkligen försöka att inte göra den här bloggen till bara en bebis/barnklädesblogg framöver. Får se hur lätt det blir då de flesta syprojekten nu faktiskt kretsar kring den lille rackarungen.

Semester!

 
 
 
 
Vi hänger mest ute i stugan och solar och badar, är ju typ 100 grader varmt. Jag har såklart sytt litegrann, men inte tagit mig tid att blogga om det. Håll ut.

Bloggen som Karin glömde

Jag ber om ursäkt att jag har försummat er. Verkligen, förlåt.
 
 
Men jag hoppas att ni har överseende med att jag inte tagit mig tid att blogga på ett tag. Har faktiskt sytt en hel del, klätt om lite stolar och bord och fixat. Håll ut, snart publiceras allt här på bloggen.
 
Vill ni förresten veta hur vi hade det i Dublin, och hur vi firade påsk, eller ska jag bara visa det jag sytt?

Hälsoresa

 
Okej, lite hurtiga var vi allt på Gran Canaria, promenerade hur mycket som helst. Imorgon åker jag till Dublin, får se om vi går lika mycket där. Blir iallafall i andra kläder, sydde precis sista sömmen på min regnjacka, men ni får hålla ut tills jag kommer hem igen innan ni får se den.

Välkommen hem, och grattis på födelsedagen.

Att ni kom ihåg, tack!
 
Blev ju tyvärr inga utlovade instagrambilder under semestern, får ta igen det här i efterhand istället.
 
 
 
Se vilka fina trix jag gjorde framför kameran.
 
 
-Kan du några trix Janne?
-Nä.

Semester

 Nej hörni, nu åker vi på semester!
 
 
Sydde mig ett gäng nya linnen till resan. Tanken är att jag ska fota dem på Gran Canaria, vi får väl se hur det går. Kanske dyker det rent av upp någon bild på instagram redan under semestern. @jagsyrminaegnaklader.
 
 
Annars kan ni ju ägna er åt att gissa vad vi gör. Tänk palm istället för kanot så är ni där.

Året som var 2013

Förbered er på ett långt inlägg, ja ett år är ju en lång tid ni vet.
 
Det allra bästa 2013 hände redan i Januari,
 
 
Jag träffade väldens underbaraste människa. Bara sådär.
 
 
Vi tillbringade mycket tid ute på isen. Vi tog oss bland annat fram per ben.
 
 
Och per skridskor.
 
 
Ja, vi satt ju och fikade en hel del också.
 
 
För det var riktigt soligt och fint flera lediga dagar.
 
 
Jag försökte få Doris att springa framför mig när jag åkte skidor.
 
 
Det gick sådär. Så hon fick gå i pension då hon inte alls verkade tycka att det var roligt längre. Förutom på hemvägen.
 
 
Lånade grannens hund istället, det gick undan. Men då är han ju ungefär 10 år yngre än Doris också.
 
Och så kom mars. Och det var dags att fylla 30..
 
 
Eftersom Mia är 3 dagar äldre än mig, (jag vet, störtgammal!) så slog vi ihop våra trettioårsfester till en sextioårsfest.
 
 
Och klädde oss som att festen ägde rum året vi föddes.
 
 
Det gjorde även våra gäster.
 
 
 
Blickarna vi fick ute på krogen sedan var..intressanta.
 
 
På själva bemärkelsedagen bjöd jag på gristårta.
 
 
Någon vecka efter firandet kom lilla Tilda till världen och Gofisen fick en lillasyster.
 
 
I april gjorde jag snowboardcomeback.
 
 
I Levi.
 
 
Åkte världscupsbacken, men då det blåste nerifrån märktes det knappt att den var svart. Vadå svart tänker ni nu, den är ju vit, det syns ju på bilden. Jaja, den vita backens svårighetsgrad var svart.
 
 
Lärde känna trevligt folk. Tänk att den där trevliga karln jag träffade i januari hade trevliga vänner också.
 
 
Som säkert hade varit lika bra draghjälp på skidor som grannens hund, jisses vad de åkte.
 
 
Sedan hände det som inte fick hända, min symaskin gick sönder! Och inte bara enkelt lämna-in-några-dagar-trasig, utan den var går-inte-att-laga-i-luleå-vi-måste-skicka-den-till-södra-sverige-någonstans-trasig!
 
Så jag fick snällt vara utan symaskin jättelänge, men abstinensen blev tillslut för stor så jag lånade mammas. När jag väl fick tillbaka min symaskin fick jag nästan en utskällning för att den var så dammig. Gubben ville knappt lämna ifrån sig den utan att jag lovade att dammsuga den oftare. Ops..!
 
 
Eddie fick ta plats på min överarm, tillsammans med en bit av Infinite Dreams, typ världens bästa låt.
 
 
Lantisarna tog en tur till Stockholm.
 
 
Vad gjorde vi mer då? Ja, promenerade. Runt runt, hit och dit. Fram och tillbaka. Min telefon tog ofta en längre vända än oss andra.
 
 
Vi var en sväng till storforsen.
 
 
 
 
Fint ställe det där.
 
 
Jag gjorde comeback på catwalken.
 
 
Promenerade lite mer.

 
På midsommar klädde vi oss i tenniskläder och gick på Idas sportfånefest. Oj så roligt det var!
 
 
Och inte var det färdigt med utklädandet där, nej jag fick snällt ta på mig Lisas rockabillyklänning när vi åkte till Säterdalen på midsommardagen.
 
 
Ja, jag var ju inte ensam. De andra brudarna hade lika fräsiga klänningar.
 
 
Dock kom vi inte så långt i den gamla fina bilen.. det slutade med att vi fick åka Toyota. Den är i och för sig rätt gammal den med.
 
 
Efter Hedemora var det dags för Bråvallafestivalen i Norrköping.
 
 
Där vi gick i lera och sörjde. Och såg bland annat Ghost, Volbeat, Green Day och Rammstein. Jisses vilka dårar de sistnämnda är, haha!
 
 
Den här sommaren träffade jag Basse för första gången. Fick lära känna hans tänder extra väl.
 
 
Mia också. Fick känna Basses tänder alltså, jag kände henne sedan tidigare.
 
 
Emilia höll även på att bli uppäten.
 
 
En helg i juli var det dags för Maiden i Stockholm. Helkul, synd bara på den förskräckliga ljudet i Friends arena.
 
 
Vi rodde ut till en ö utanför stugan.
 
 
Och latade oss på stranden.
 
 
Simmade ut till samma ö, för Nelson Mandela. Hjälpte ju föga.
 
 
Latade oss även på vår egna strand. 
 
 
Kastade sten i vattnet åt Doris.
 
 
Det är hennes favoritlek, är bara sten som gäller. Kastar man pinnar åt henne tittar hon bara dumt på en.
 
 
Jag var på dejt med Tintin.
 
 
Vi åt middag nere på stranden. Flera gånger. Och kom fram till att, vilken tur vi har, det är alltid sol när vi sitter här och äter!
 
 
Hittade på väskor som gick att sy ute i solen.
 
 
Tog hand om Boris en helg, och fick lära mig varför folk bär runt på sina hundar. Han hade blivit mos på matfestivalen om han fått gå själv.
 
 
Fick lite hjälp i syfabriken också.
 
 
Ingen sommar utan middag på Färjan.
 
 
I september klädde jag och Janne upp oss till tänderna.
 
 
Och gick på bröllop.
 
 
Påväg från bröllopet passade vi på att stå med en fot i Sverige och en i Finland.
 
 
Under sommaren blev min älskade Doris sjuk, drack vatten som en dåre. Men efter världens utredning med alla tester man kan tänka sig utan resultat vände det och hon dricker bara just lite mer än normalt nu. Läs mer här.
 
 
Men tummarna hålls hela tiden att det inte ska börja om igen. Finaste mysigaste Doris.
 
 
Det pågick även en hel del matlagning med vin i handen. Man kan tro att det är ett fotomontage, men nej inte det. Kan det tänkas att fröken Widén håller på att bli vuxen?
 
 
I november tapetserade vi.
 
 
Blev sambos, och fick en ny soffa.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och tog ett sista farväl av världens finaste Pax..
 
 
 
Jag försöker hålla den här bloggen så "syig" som möjligt, men då jag precis upplevt mitt bästa år hittils kunde jag inte låta bli att dela med mig av några händelser. Om jag bara kunde radera oron för Doris och andra ledsamheter så skulle det varit helt perfekt. Jag har höga förhoppningar på 2014!
 
Misstänker att det inte är så många som orkat ta sig genom hela det här inlägget, men till er som gjorde det utan att somna, tack för att ni hänger med mig på min blogg! Några av bilderna har jag redan visat på instagram @jagsyrminaegnaklader.
 
God fortsättning!

Hej vinter

 
 Välkommen, men skynda på lite med snön nu så att det går att vara ute på isen och åka skidor.
 
 
Eller snowboard för all del. Hade ju varit kul att använda den här snart igen.

Undanflykter

 
Ni måste ju förstå att det tar emot att sitta och blogga när man kan krypa ner tillsammans med något såhär mysigt.
 
 
Jag återkommer med ett inlägg om vad det här blev en annan dag.

Välkommen hem!

Du har varit saknad! Lånade i och för sig mammas symaskin, som en gång i tiden var min. Men den har inte riktigt lika fina egenskaper som min egen ögonsten.
 
Se så vacker.
 
Nu ska jag ta tag i allt syande som gått förlorat när maskinen varit på reparation. Och den här stackars bloggen ska inte heller behöva vara så tyst längre.
 
Kanske inte ska skylla allt på symaskinen, overlocken har ju faktiskt fungerat felfritt..
 
Kan hända att det är någon annan som tagit en del av min tid också.
 
Och några typ, vara-ute-och-njuta-av-att-det-snart-är-sommar-aktiviteter.

Oj, vad hände här?

Åker iväg på påskledighet och när jag kommer hem till den bortglömda bloggen, får jag en trevlig överraskning.
 
Hur hade vi det då? Ja, alldeles alldeles underbart.
 

Trasig symaskin

Den började faktiskt strula på min födelsedag, tack för den presenten liksom.
 
Har listat ut att det är övertrådsspänningen som är trasig, det fungerar att sy om man håller i tråden lagom hårt när man syr. Och ja, det är lika svårt som det låter. Så det är bara att lämna in eländet på reparation.
 
Tur att jag ska iväg till Levi på skidresa nu i påsk och inte hade tänkt ta med den dit.
 
 
Hoppas på lika bra väder som förra helgen då det blev två vändor ut till Gråsjälören, lördagen per ben och söndagen per långfärdsskridskor. Bjuder på lite bilder därifrån, så ni vet ungefär hur bra jag har det på påsklovet. Om jag nu inte bryter lårbenshalsen förstås. Börjar ju bli dags att oroa sig för sådant nu.

Ni kan säga grattis nu

Det är grymt att bli gammal, sa grisen. 
 
Fast jag tycker nog att det är klart bättre än alternativet.
 
Bakade mig en gristårta att fira 30-årsdagen med.
 
Vi tjuvstartade i och för sig firandet redan i helgen, med en galet rolig 80-talsfest.

Read my nails

Vita-naglar-förklaringen:
  • Måla ett lager i ljus färg.
  • Låt torka.
  • Klipp ut lagom stora bitar text ur en tidning.
  • Doppa textbitarna i handsprit.
  • Tryck fast på varje nagel, håll hårt i ungefär en halv minut.
  • Dra försiktigt bort pappret.
  • Måla med klarlack.
Månne om allt nagelexperimenterande är en begynnande 30-årskris. På jobbet är de lite oroliga för mig.

Halvdöden

Förra helgen var det halloweenfest och jag var sugen på att vara liemannen, men efter att ha undersökt hur liemannens frisyr ser ut kände jag, att visst ska man ju anstränga sig när man klär ut sig, men raka av mig håret, där går fasiken gränsen. Det fick bli halvdöden.
 
Halvdöd på många sätt.
 
Hälften så lång som heldöden.
 
Och hälften så läskig som heldöden.
 
Men helt klart fränare naglar än heldöden.
 
Och snyggare lie. Ett hemmabygge, eller egentligen en liten lie som vi byggde större med hjälp av golvpapp och sprayfärg. Tror ni någon vågade ta dödens plats?
 
Se här, vilken bra lieförvaring. Festfixarna hade då verkligen tänkt på allt.
 
Men det var inte bara döden och halvdöden som var på festen.
 
Även dödens polare. Dödspolare?
 
Halvleopard, halvgud och halvdöd. Vi var som ett halvt gäng som gick på fest.
 
Thor och döden, Thor blev utmanad i armbrytning, döden spelade schack.
 
Fick inte med alla som var på festen på bild, men några fastnade allt:
 
Jessica
 
Mia 
 
Rödluvan
 
Colin Farrell och Johanna
 
Scarecrow och Poison Ivy
 
Jag hade ju såklart sytt min outfit, men fick inte till en enda bild när huvan var uppfälld eller när capen var av. Hade den här kjolen under och till den ett rött linne med ett svart söndertrasat linne ovanpå. Och ett par strumbyxor där skelettet syntes igenom. Typ. Tur ni har gott om fantasi och med hjälp av min målande beskrivning kan se framför er precis hur det såg ut.

Jag är med Maidenbiljett!

13:e juli, då smäller det!
 
Men det är ju toklänge dit.
 
Så i lördags hade vi en liten förfest, med Maiden flight 666 på storbildstv och maxvolym. Fast jag vet inte, det är ju inte som att man längtar mindre nu..
 
 
Nåja, har ju i alla fall gott om tid att sy mig en outfit. För jag har ju så ont om dem.

Gofisen vs. kräftorna 1-0

Jag testar väl min egen mat först.
 
Den var ju inget vidare god..
 
Om jag tar en kräfta, och gör det jäkligt snabbt, då kanske ingen märker?
 
Osynlig.
 
Nog var det någon som märkte alltid, men hon tycke det var roligare att fotografera barnet än att säga åt honom att sluta dreggla ner alla kräftor.
 
Sedan insåg han ju att min vegschnitzel var godast, och åt upp nästan hela. Föräldrarna påstår att jag har dåligt inflytade på honom, men jag kan väl inte rå för att han har god smak? En kom-ihåg-till-mig-själv: ta med fler nästa gång (så att både du och Gofisen blir mätta).
 
Glömde visst att fota resten av gänget, det var inte bara jag och Gofisen som var på kräftskivan. Men det kanske var lika bra, för vi hade inga hattar.

Tidigare inlägg