Minst en snowboardjacka per säsong
Tyget till den här jackan är ytterligare ett fynd från stuvlådan på Ohlssons, kamouflagetyget är bara ett kraftigt bomullstyg, så jag har lagt ett tunt vindtyg bakom för att få jackan vindtät. Fodrat har jag gjort med shetlandsull och taftfoder som jag köpte för 5kr/m på en tygoutlet i Boden för något år sedan. Reflexpasspoalerna och dragkedjorna är fynd från en av våra tygresor.
Provåkningen gick väl sådär, backen var isig, det var ont om snö och blåste snorkallt. Men jag såg jäkligt frän ut!
Väska..412?
Ser nästan likadan ut som väska 411. Fast jag tror jag överdrev antalet lite. Skulle vara intressant att räkna hur många väskor jag egentligen sytt. Nej, räkningen skulle nog vara ganska tråkig, resultatet däremot skulle vara intressant.
Likadan sånär som på mittentyget. Har använt samma möbeltyg som till den här väskan, fast annan färg.
Fick bli ett färgglatt foder, inte helt ovanligt. Och som de flesta fodren även det här hittat i stuvlådan.
Kamouflagebyxor
Det blev inte bara mössklappar, sydde ett par julklappsbyxor i bomullstrikå också.
Ullfleece
Vi hade så förbannat kallt i lägenheten här innan jul. Så när Janne fyllde år och julafton fick han mest värmande paket, så som tofflor, mysbyxor och den här ullfleecen:
Se så snygg han blev i den.
Såklart fick vi elementen fixade strax därefter. Så nu behövs inte de varma kläderna inomhus iallafall.
Tur att det är typ 100 minus ute nu, så att iallafall tröjan används flitigt. Tofflor gör sig inte så bra i snön.
Jag hade lite funderingar innan jag satte igång med tröjan, gråturkos eller bara grågrå. Som ni ju säkert lagt märke till blev det grågrå, fast med svart mudd. Men han fick en mössa i det gråturkosa.
Produktteckning, vadå? Här lägger vi ut tygerna för att se hur det ska bli. Lite som på mitt förra jobb, där satt vi på fikarasterna och skissade nya plagg på servetter.
15 minuter i rampljuset
Kommer ni ihåg den här jackan? Nej, jag tänkte väl det. Därför ska ni få titta på den igen. Jag får nämligen nästan alltid beröm när jag har den på mig, varm och mysig är det också. Så jag tänkte att den var värd 15 minuter till i rampljuset. Sydde den för flera år sedan, av ett tyg för 19 kr/m som jag fyndade på Ohlssons. Ingen som känner igen tyget? Kan vara för att jag använde avigsidan ut. Här fick jackan vara med litegrann tidigare.
Fast det var inte så lätt att få en blid där både jag och Doris är fina. Doris verkar ha missuppfattat det hela och fokuserar på marken istället för fotografen.
Och när hon väl fattat grejen, då har jag hunnit...somna?
Sätter handen i fickan, och vargen fokuserar på den istället.
Handen fortfarande i fickan när vargen kommer på att det är ögonkontakt jag vill ha för att man ska få beröm. "Men titta på mig någon gång då matte!"
Dåligt med godis i den där fickan, vi busberömmer lite istället.
Väska..411?
Ni som hänger med på instagram @jagsyrminaegnaklader har redan sett den här för länge sedan, sydde den dagen innan julafton, då jag egentligen skulle gjort färdigt de sista julklapparna... Men, tidsoptimisten hann både och! Läs och häpna.
Tyget med rosorna är egentligen en hologramstuv, ett blankt trikåtyg, men med riktigt hårt vliseline fastpressat på baksidan blev det ett utmärkt väsktyg.
Har även köpt det här som ligger och väntar på att få bli väska.
Mössornas julafton
Blev mest mössor i paketen i år.
Fast alla paket är inte utdelade än, jag vet, vilken lattomte! Återkommer med resten.
Sams nya kläder
Myströja
Dessa stuvar alltså.
Året som var 2013
Förbered er på ett långt inlägg, ja ett år är ju en lång tid ni vet.
Det allra bästa 2013 hände redan i Januari,
Jag träffade väldens underbaraste människa. Bara sådär.
Vi tillbringade mycket tid ute på isen. Vi tog oss bland annat fram per ben.
Och per skridskor.
Ja, vi satt ju och fikade en hel del också.
För det var riktigt soligt och fint flera lediga dagar.
Jag försökte få Doris att springa framför mig när jag åkte skidor.
Det gick sådär. Så hon fick gå i pension då hon inte alls verkade tycka att det var roligt längre. Förutom på hemvägen.
Lånade grannens hund istället, det gick undan. Men då är han ju ungefär 10 år yngre än Doris också.
Och så kom mars. Och det var dags att fylla 30..
Eftersom Mia är 3 dagar äldre än mig, (jag vet, störtgammal!) så slog vi ihop våra trettioårsfester till en sextioårsfest.
Och klädde oss som att festen ägde rum året vi föddes.
Det gjorde även våra gäster.
Blickarna vi fick ute på krogen sedan var..intressanta.
På själva bemärkelsedagen bjöd jag på gristårta.
Någon vecka efter firandet kom lilla Tilda till världen och Gofisen fick en lillasyster.
I april gjorde jag snowboardcomeback.
I Levi.
Åkte världscupsbacken, men då det blåste nerifrån märktes det knappt att den var svart. Vadå svart tänker ni nu, den är ju vit, det syns ju på bilden. Jaja, den vita backens svårighetsgrad var svart.
Lärde känna trevligt folk. Tänk att den där trevliga karln jag träffade i januari hade trevliga vänner också.
Som säkert hade varit lika bra draghjälp på skidor som grannens hund, jisses vad de åkte.
Sedan hände det som inte fick hända, min symaskin gick sönder! Och inte bara enkelt lämna-in-några-dagar-trasig, utan den var går-inte-att-laga-i-luleå-vi-måste-skicka-den-till-södra-sverige-någonstans-trasig!
Så jag fick snällt vara utan symaskin jättelänge, men abstinensen blev tillslut för stor så jag lånade mammas. När jag väl fick tillbaka min symaskin fick jag nästan en utskällning för att den var så dammig. Gubben ville knappt lämna ifrån sig den utan att jag lovade att dammsuga den oftare. Ops..!
Eddie fick ta plats på min överarm, tillsammans med en bit av Infinite Dreams, typ världens bästa låt.
Lantisarna tog en tur till Stockholm.
Vad gjorde vi mer då? Ja, promenerade. Runt runt, hit och dit. Fram och tillbaka. Min telefon tog ofta en längre vända än oss andra.
Vi var en sväng till storforsen.
Fint ställe det där.
Jag gjorde comeback på catwalken.
Promenerade lite mer.
På midsommar klädde vi oss i tenniskläder och gick på Idas sportfånefest. Oj så roligt det var!
Och inte var det färdigt med utklädandet där, nej jag fick snällt ta på mig Lisas rockabillyklänning när vi åkte till Säterdalen på midsommardagen.
Ja, jag var ju inte ensam. De andra brudarna hade lika fräsiga klänningar.
Dock kom vi inte så långt i den gamla fina bilen.. det slutade med att vi fick åka Toyota. Den är i och för sig rätt gammal den med.
Efter Hedemora var det dags för Bråvallafestivalen i Norrköping.
Där vi gick i lera och sörjde. Och såg bland annat Ghost, Volbeat, Green Day och Rammstein. Jisses vilka dårar de sistnämnda är, haha!
Den här sommaren träffade jag Basse för första gången. Fick lära känna hans tänder extra väl.
Mia också. Fick känna Basses tänder alltså, jag kände henne sedan tidigare.
Emilia höll även på att bli uppäten.
En helg i juli var det dags för Maiden i Stockholm. Helkul, synd bara på den förskräckliga ljudet i Friends arena.
Vi rodde ut till en ö utanför stugan.
Och latade oss på stranden.
Simmade ut till samma ö, för Nelson Mandela. Hjälpte ju föga.
Latade oss även på vår egna strand.
Kastade sten i vattnet åt Doris.
Det är hennes favoritlek, är bara sten som gäller. Kastar man pinnar åt henne tittar hon bara dumt på en.
Jag var på dejt med Tintin.
Vi åt middag nere på stranden. Flera gånger. Och kom fram till att, vilken tur vi har, det är alltid sol när vi sitter här och äter!
Hittade på väskor som gick att sy ute i solen.
Tog hand om Boris en helg, och fick lära mig varför folk bär runt på sina hundar. Han hade blivit mos på matfestivalen om han fått gå själv.
Fick lite hjälp i syfabriken också.
Ingen sommar utan middag på Färjan.
I september klädde jag och Janne upp oss till tänderna.
Och gick på bröllop.
Påväg från bröllopet passade vi på att stå med en fot i Sverige och en i Finland.
Under sommaren blev min älskade Doris sjuk, drack vatten som en dåre. Men efter världens utredning med alla tester man kan tänka sig utan resultat vände det och hon dricker bara just lite mer än normalt nu. Läs mer här.
Men tummarna hålls hela tiden att det inte ska börja om igen. Finaste mysigaste Doris.
Det pågick även en hel del matlagning med vin i handen. Man kan tro att det är ett fotomontage, men nej inte det. Kan det tänkas att fröken Widén håller på att bli vuxen?
I november tapetserade vi.
Blev sambos, och fick en ny soffa.
Och tog ett sista farväl av världens finaste Pax..
Jag försöker hålla den här bloggen så "syig" som möjligt, men då jag precis upplevt mitt bästa år hittils kunde jag inte låta bli att dela med mig av några händelser. Om jag bara kunde radera oron för Doris och andra ledsamheter så skulle det varit helt perfekt. Jag har höga förhoppningar på 2014!
Misstänker att det inte är så många som orkat ta sig genom hela det här inlägget, men till er som gjorde det utan att somna, tack för att ni hänger med mig på min blogg! Några av bilderna har jag redan visat på instagram @jagsyrminaegnaklader.
God fortsättning!