Jag syr mina egna kläder

Men det behöver ni inte vara, vi lever. Vi lever riktigt gott på semestern.

Mamma tyckte att jag skulle resa lätt packad. Synd att vi tar bilen ner.

Packningen blir inte heller så lätt, vi ska ju faktiskt vara borta i ett par veckor.



Tur att jag har sytt mig en stor bag.


Och en lite mindre. Båda av gardintyg, fodrade med kraftig vindpoplin för att få lite stabilitet.

Nu är klänningen jag ska ha på midsommar klar.




Nej jag vet, den är inte gjord av Fear of the dark-flaggorna. Jag tröttnade lite på dem. Istället fick det bli en överbliven rygg från en Dio-t-shirt som framstycke. Bakstycket är "formklippt" spets och bomullstrikå.


Visar bilder när jag har den på också, då spetsen syns bättre mot min hudfärg än mot Dianas. Jag vet inte riktigt om hon mår så bra, hon ser som så... grå ut.

Badlakan med luva.


Väldigt enkel att göra, bara att klippa en kvadrat och sy fast en trekant i ena hörnet. Sedan kanta med snedslå. Den är tydligen väldigt praktisk, har jag hört. Allt material finns att köpa på Ohlssons. Frottén finns i flera färger och vi har massor med roliga emblem att sy på.


Den här ska Sandras dotter Tindra få.

Hur visste Stoff och Stil att jag ska till Göteborg snart?? Det kan ju inte vara en slump att de öppnar en butik där dagarna innan jag ska dit.

Alla känner vi väl en Ove.


Visst är det så? Nog har ni väl någon som mer eller mindre påminner om Ove Sundberg i er närhet? Jag väljer att inte avslöja vem min Ove är.

Efter en liten shoppingrunda tog vi en öl på Roasters, härligt.


När vi sedan kom hem till mig bjöd jag på middag. Då jag inte är helt förtjust i matlagning så hade jag laddat upp med en ordentlig efterrätt, ifall något skulle gå fel. Men jag tror att middagen gick hem. Och efterrätten. Chokladmousse, mörk och vit med bär. Tack Ida för det receptet.


Sen förvandlades mitt sybord till drink- och sminkbord. Vi roade oss med håruppsättningar och fick i oss någon Tequila Rose. Gissa vems glas som är vems.


Marie tyckte att hakbandet till solhatten var i kortaste laget.



Sigge och Doris tyckte att festen vaknade till när vi flyttade oss till vardagsrummet och dukade fram lite snacks.


På Färjan var det lagom mycket folk, det fanns till och med sittplatser och kön gick på ungefär tio minuter. De andra drack massa äckliga shottar, stackare!

På lördagen drog vi iväg till Råneå marknad. Men till min besvikelse så fanns det inga Iron Maiden-t-shirtar. Det enda som inhandlades var godisremmar. Doris fick följa med och hon var väldigt intresserad av renskinnen som såldes där, vet inte om hon trodde det var någon avlägsen släkting. De påminner ju lite om varandra, i alla fall till färgen.


På väg hem åkte vi och fick oss en kopp kaffe hos Macke. Jisses vad Ellet har vuxit, sist jag såg honom vad han bara en liten valp. Han gjorde allt för att charma Doris, men det är inte det lättaste. Hon må vara trevlig mot folk, men inte hundar. Hon tycker nog att det räcker gott och väl med en hund här i världen.

Elias har vuxit ur sina solhattar han fick förra sommaren.


Så han beställde en ny, större.


Det blev två vändbara hattar. Sedan kunde jag inte låta bli att sy en till haklapp åt honom också, då vi fått in en så fin textilvaxduk på jobbet. Han beställer en hatt men får två hattar och en haklapp, ingen ordning alls.

Ikväll ska tjejerna på färjan.


Vi kanske inte klär oss just såhär som vi gjorde halloween 2008.

Men nästan, i alla fall jag.


Jag har klippt ut blommor från en spetsmetervara (ja, det var lite pilligt) och sytt fast på ett randigt trikåtyg som jag hittade i mina gömmor.


Kom av någon konstig anledning att tänka på våra bov-kläder från halloween när jag sytt färdigt kvällens outfit.


Vi hade sån tur att hitta bov-randiga poloklänningar på Gina Tricot. Ärmar och polo klipptes bort, ärmarna blev benvärmare och polon blev hatt. Kunde inte bli mycket enklare.

På lördag bär det av till Råneå marknad för nya materialinköp. Så jag måste ju skynda mig att sy upp de t-shirtarna jag har sedan tidigare marknadsbesök.




Det går fort när man gör en likadan modell som man gjort tidigare. Tokfort.

Det är inte helt fel att börja klockan tolv, då finns det gott om tid att avnjuta morgonkaffet på ballen. Nej jag dricker inte utspädd öl till frukost, det är c-vitamin. Och ja, man kan kalla balkongen för ballen, det gör väl varenda människa?

Köket.

Ett någorlunda lätt projekt. I de andra rummen har Nicklas gjort det mesta jobbet med väggarna och jag har målat tak. Men då både väggar och tak skulle målas i köket så fixade jag det själv. Lite sugen var jag allt på att köra en mr Bean. Men det slutade med att jag endast täckte golvet och använde roller.


Bajsbrun vägg, eller som det så snyggt kallas, caffelatte. Synd att de som målade väggen inte hade tid att vänta till färgen torkat innan de hängde upp hyllan. Väldigt synd, för vävtapeten under är skadad.


Efter tre lager vit färg så kändes det som ett helt nytt rum. Tack och lov.




Tavlan är en fototapet som jag hade tänkt limma upp på ramen, ramen skulle alltså vara bakom bilden. Men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig då tapeten inte verkade tåla tapetklister (?) Så efter ett misslyckat försök som gjorde bilden vågig i kanterna, blev det att tänka om. Ramen målades vit och bilden häftades fast på baksidan istället. Man ser att den inte är helt slät, men jag försöker inbilla mig att det inte gör något. Gardintyget är ännu ett fynd från Tygriket.


Självhäftande plast på kakellisten, från Colorama. Närbild här.


Bord och stolar är arvegods från farmor. Ursprungligen fanns det bara tre stolar så vi har låtit snickra en fjärde. Möblerna har hunnit vara bruna och svarta i min ägo. Tidigare vita. Den fina mattan har mamma vävt. Synd bara att Doris inte har röd och svart päls, för hon verkar gett sig tusan på att håra ner den.


Såhär ser Doris ut när hon hårar ner.

Utan dödskallar.




Jag skippade nitarna på de här. Nitar är bra till mycket, men knappast som tilltugg för bebisar.

Elias blev glad för kläderna. Han tog glatt emot dem. Och kastade dem på golvet...


Lättfotad? Nej bara svårfotad. Så fort man tar upp kameran kommer han farandes med hög hastighet.

Vad sägs om den här?

Och svårt är det, att låta bli att köpa tyg. Speciellt en dag som denna, då folk hellre är ute i det vackra vädret än besöker tygbutiken. Ja ni läste rätt, tänk att folk prioriterar sol framför tyg. Märkligt. Alltså, när kunderna inte behagar besöka butiken så ägnar vi oss bland annat åt att vika stuvar. Och det är det som är det farliga. Vika stuvar. För då slutar det väldigt ofta såhär för mig:


Se, en hel bunt nyköpta tyger. Bara för att alla vill bli bruna.

Är färdigtänkt.


Den tidigare lila tavlan har fått ett nytt tyg, från Ohlssons. Jag häftade fast det nya tyget ovanpå det gamla.


Har kollat runt lite på stan efter orangt (hur sjutton böjer man orange?!) pynt, utan vidare lycka. Men när jag sedan letade igenom mina gömmor så hade jag en hel del i rätt färg.




Sittkudden på den hemmasnickrade pallen är sydd av ett kraftigt gardintyg från Ohlssons.

Till pallen byggde jag och min far en hylla också. Men när vi sett hur väggen i gamla lägenheten såg ut efter hyllan plockats ner så får den nog aldrig komma upp på en vägg igen..


Och apropå hemmabyggen och fula hål i väggen, så gjorde vi en hylla till stereon i samma veva. Vi använde limträskivor som jag sedan betsade i svartbrunt.

Såhär såg hallen ut i lila.

Här är några t-shirts som jag har klippt sönder och sytt om.










Hittade även några bilder från när dom har kommit till användning.

Stuvbitar, ripsband och nitar. Varför ändra på något som fungerar?

Jag har alltid trott att stängslet var till för att hålla djuren borta från vägen.


Men det syns ju tydligt på bilden, det är ju för att hålla skogen borta från vägen.

Byxor som hänger (ligger) på tork.


Skitig hund.


Söt unge.


Katt som sitter och väntar på råtta. Nej just ja, det är en hund. En hund är det.


Kall sol.


Strandgrillningen flyttades in, för att förhindra ivägblåsning.

Ungefär såhär:


Nu har jag sprättat isär mina favoritjeans. Hade inte tid att vänta tills de trillade isär av sig själv, även fast det inte var länge kvar. Jag har aldrig riktigt fått till det perfekta jeansmönstret, så nu tänkte jag ta hjälp av favoriterna.


Ett tidigare försök.

Nu har jag dragit ner på det turkosa lite.


Än en gång har mina inköp skett på Ohlssons, både tyg och ripsband. Längst ner har jag rullat in en tom tygrulle.

Såhär såg det ut före.

Stuvbit, igen. Dragkedja bak, en av de cirka 300 stycket jag köpte på Tygbiten utanför Kinna i vintras.



Se, jag har redan fått användning för dekorationsbandet. Just nu känns det som att alla mina plagg ska få en sån. Får se om den känslan håller i sig.


Doris tycker att jag beter mig skumt när jag står framför spegeln och fotar.