Jag syr mina egna kläder

 

Jag ber om ursäkt att mitt uppdaterande på vargfronten inte varit något vidare sedan hon fyllde år i februari. Men ni som följer mig på instagram blir ju bombarderade med bilder på henne. (@jagsyrminaegnaklader)

 

Hon blev ju som sagt sjuk förra sommaren, eller sjuk och sjuk, hon drack väldiga mängder vatten och vi gjorde alla möjliga tester utan att hitta felet. Men helt plötsligt så lugnade sig vattendrickandet från att ha varit uppe i 4-5l/dygn ner till 1,5-1,7l/dygn, fortfarande för mycket men vi behövde inte stiga upp på nätterna och gå ut med henne längre. Och vardagen fungerade som vanligt, det räckte med att åka hem och gå ut med henne en gång från jobbet (inte varannan timme som tidigare). Så vi bestämde oss för att avvakta och fortsätta behandla henne med Andapsin (magsårsmedicin).

 

Hela vintern mådde hon bra, fast det började märkas att hon blivit gammal. Blev lite stel och vinglig, och sov mer än tidigare. Men överlag en nöjd hund, som orkade hänga med på långa promenader och fick vara med överallt.

 

Men så här på försommaren blev hon sämre igen. Hon började dricka drygt 2l/dygn och aptiten ökade väldigt, hon har alltid varit en matglad vovve, men nu blev hon som tokig så fort det var mat på gång. Lade man fram en matbit på diskbänken för upptining så låg hon under köksbordet i timmar och väntade. Hon flåsade och vankade runt när man satt och åt, hoppade upp i soffan och satte sig i knät om man åt i vardagsrummet. Hon blev rent odräglig med sitt tiggande. Hon blev också vingligare, magrade av mycket över ryggen och började flåsa väldigt mycket. Vi ökade på hennes mat (RC hypoallergenic moderat calorie) från 4dl/dygn till 5dl/dygn, men hon gick inte upp i vikt. 

 

 

Vi började misstänka cushings, som vi iochförsig redan testat henne för utan resultat då hon började med sitt vattenmissbruk. Men nu hade hon ju i princip alla andra symptom som hör den sjukdommen till. Förutom pälsbortfall, hon har fortfarande väldigt tjock och fin päls. Men har inte tappat vinterpälsen i år (jag vet, stackars hund i 30 graders värme) så någon rubbning är det ju med pälsen också.

 

Veterinären tyckte också att det lät som cushings, så vi tog ännu ett urinprov och blodprov för att se om hon ökat kortisolnivåerna, och det hade hon den här gången. Glad att få en diagnos, men ganska chockad över vad behandlingen skulle komma att kosta. Medicinen ca 1000:-/månaden plus en hel del kostsamma besök då medicinen är livsfarlig så hon måste kontrolleras med jämna mellanrum. (Nej hon är inte försäkrad)

 

Behövdes bara en sista kontroll innan diagnosen var fastställd, blodprov med 4 timmars mellanrum 3 gånger under en dag. MEN det visade att hon inte har cushings... Så nu är vi tillbaka på ruta ett.

 

Med nyskavd näsa efter en plågsam dag på djursjukhuset.. Känner mig som världens sämsta matte varje gång jag måste lämna henne där.

 

Cushings syndrom är en tumörsjudom, antingen har hunden en tumör på hypofysen eller en i binjurarna. Tumören gör att kroppen producerar för mycket kortisol, allra vanligast är att den sitter i hypofysen. Så det troliga är att hon har en tumör, men som inte vuxit sig nog stor. Att hon alltså är i förstadiet till cushings.

 

Så nu är det inte mycket mer vi kan göra.. Annat än att avvakta, och om kanske ett halvår göra ett nytt test för att se om hon utvecklat cushings. Om hon nu inte blir akut värre. Så alla dessa tummar som ni så snällt hållit för Doris, fortsätt hålla dem, hårt!