Jag syr mina egna kläder

 

 

Déjà vu?

 

Nej, då minns ni nog lite fel, den jag visade sist var ju rosa. Och mindre.

 

Vita-naglar-förklaringen:

• Måla ett lager i ljus färg.
• Låt torka.
• Klipp ut lagom stora bitar text ur en tidning.
• Doppa textbitarna i handsprit.
• Tryck fast på varje nagel, håll hårt i ungefär en halv minut.
• Dra försiktigt bort pappret.
• Måla med klarlack.

Nya stuvar, nya hyllvärmare. Nej, de får nog inte plats i någon hylla. De får värma lådorna under sängen. För varma är de, de tunna fina microfleecestuvarna som vi nyss fått in på jobbet.

 

Fast alla hamnar inte under sängen, dödskallestuven håller redan på att bli en kroppsvärmare. Övre delen av kroppen. Min kropp.

Visst är han stilig, Eddie.

 

Virutal IX-flaggan fick bli bakstycke.

Den blev en lampa. Med två ljusslingor i så gör den att det lyser lite i fönstret även de tjugotvå timmarna som solen är under horisonten den här årstiden.

Eftersom jag skarvat med rostyg bak och i ärmslut? Jo, tänk för att det gjorde det, jag gick lite bananas med materialblandandet bara. Rosorna har ju tidigare blivit väska. Resten av tröjan är en stuv från Ohlssons, med samma krage som den här.

Check!

 

Sisådär ett halvår efter upphängning. Jag är nog lite ojämn. Det flesta idéerna jag får ska helst bli färdiga igår. Vet inte riktigt vad som fick det här projektet att dra ut på tiden. Kanske var det beslutsångesten om vilka som skulle få vara med? Det blev vargen. Det blir alltid vargen. Vargen är det finaste som finns.

Och ett hemskt sladdrigt stuvtyg från Ohlssons. Jag svor ihop tröjan och var tvungen kanta halsringningen med snedslå för att den inte skulle växa. En del tyger är förjäkla trevliga att ha och göra med. Tur att min tjurskalle-gen är välutvecklad så att slutresultatet blev bra.

 

Förklaring till de vita naglarna kommer, jag lovar.

Ett par badbyxor till den simmande och filmande pappan.

 

Köpte ett par färdiga badbyxor och broderade camera crew på rumpan. Perfekt nu när han är på Jungfruöarna och lär ut det här:

 

 

Det ska ju egentligen vara Iron Maiden-tema på mina nyårsklänningar. Så har det ju alltid varit. 

 

Hade bestämt att jag skulle ha den här på mig. Men sedan fick jag en liten idé när den här glittriga volangstuven kom in på jobbet. Så det blev några timmar i syfabriken dagen innan nyårsafton. Lite extra roliga timmar var det allt, för jag hade sällskap av Ida, som sydde mössor till hela tjocka släkten hemma i Hedemora.

 

För att inte vara helt Maiden-lös hade jag med mig en kofta med bakstycke av en flagga, men den kom aldrig till användning. Det räknas ändå va? Den ska jag ju såklart också visa upp, ska bara fotografera den först.

Fotokalender till morsfarsan. Det slutar varje år med att de flesta bilder är på Doris. Men så är hon ju det sötaste man kan tänkas fotografera också.