Från örngott till klänning
Jag fick ett örngott av Lisa. Oj, vad snällt tänker ni ju nu.
Ja jo, men hon ville ha tillbaka det igen. I form av ett plagg till Joline.
Och det är ju såklart ungen ska ha en klänning på sin treårsdag.
Det blev en liten utmaning. Då det var så lite tyg gjorde jag en provnederdel till klänningen av ett skräptyg. För att se om min tanke fungerade.
Och de gjorde den. Jag gjorde egen snedslå att kanta med, är så svårt att få en sådär pass rundskuren kant snygg om man fållar den, så snedslå är att rekommendera. Jag sydde överdelen i ett trikåtyg som jag fyndat i stuvlådan för länge sedan. Den har även blivit del av en tröja tidigare. Ärmslut och halsringnig kantade jag med muddväv.
Hur söt blev hon i den då?
Som socker. Men hon kommer nog vara ännu sötare i den när hon vuxit lite mer.
Jag tror minsann hon själv tyckte att hon var riktigt stilig i den.
Hon fick ett hårband till, ett likadant som Emilia fått. Men det ville hon då absolut inte ha på sig.
Och jag fortsätter märka kläder.
Divan
Före:
Jag menar alltså inte att Doris är en diva, utan att hon sitter på en divan.
Under tiden:
Jag hade inte limmat fast skumgummit när jag gjorde om tv-bänken till divan första gången. Så den har inte riktigt legat på plats utan flyttat sig i sidled när man suttit på den. Irriterande.
Så nu blev det ändring på det. Försökte först med spraylim, men det fungerade inte alls, så det rekommenderar jag absolut inte. Om man inte ska ha det till att sniffa förstås, borde det passa utmärkt till, för det stank lim i hela lägenheten efter mitt försök. Nu vet jag inte om jag bara hade otur när jag valde sort på spraylimmet, men jag tror att det är sista gången jag köper sådant. Har testat det tidigare på andra material med samma resultat.
Det fick bli kontaktlim, och nu sitter skumgummit som berget.
Sedan sydde jag ett nytt överdrag, som av en händelse passar väldigt bra ihop med de nya soffkuddarna.
Efter:
Ja, och såklart upp med vargen på den, för att bilden ska bli så fin som möjligt.
Hon är så snäll som ställer upp på mina fotosessioner.
En liten stund iallafall..
Pimp my couch
Före:
Efter:
Nä alltså, riktigt så gick det inte till. Det är en helt annan soffa. Jannes soffa, som jag bara bytte ut ryggkuddarna på.
Jag har alltså inte klätt om en hel soffa och förstorat den. Utan såhär såg den ut före:
Och såhär ser den ut med Dorisen i:
Som för övrigt verkar tycka att det var en utomordentlig plats att ta en tupplur på.
Och nej, tapeten kom inte med soffbytet, den har vi allt fått slita för att byta ut.
Mer om det i ett annat inlägg.
Bordstabletter
I fönstret. Inget konstigt alls.
I fönstren.
Ni kanske kommer ihåg den här och den här? Nu när jag gjort bil och stad i fönstret fick det bli varg.
Och tant.
Den här gjorde jag lite annorlunda, har använt två bordstabletter som jag snörat ihop på samma sätt som den här. Men istället för att använda en gammal lamparmatur har jag trätt lampskärmen på den här egenkonstruerade lampan.
Nej jag vet, det är ingen hejd på påhittigheterna.
Design av Karin Widén
Kanske är dags att börja skriva mitt namn på grejerna jag syr? Vi testar.
Här om dagen fyllde Kirsi 20 nånting, det firade vi idag med ett mjukt paket.
Innehållande en tröja.
Men hon var inte jättesugen på att vara med på bild, så jag halshögg henne.
Namnhalsband
Nu har Bastian och Doris fått sig nya halsband.
Men att försöka få en bild på dem med halsbanden på var inte det enklaste.
Gick snäppet bättre att fota dem var för sig.
Men bara snäppet.
Allra enklast var det att fota halsbanden utan hundar i.
Många halsband blir det. Vill du också ha ett?
Hej vinter
Välkommen, men skynda på lite med snön nu så att det går att vara ute på isen och åka skidor.
Dessa stuvar
Här är man ledig en dag, och vad händer? Jo hela butiken fylls med nya stuvar. Tur man har världens bästa kollegor som lägger undan typiska Karin-tyger.
Eller tur och tur, det hade ju blivit klart mycket billigare om de lät bli..
Sov gott älskade Pax
15 års livsglädje är slut, vila i frid..
Syprojektet XIV
Handtagen fäste jag fast med trycknappar och sidfickorna öppnas och stängs med trycknappar.
Jag fodrade den med ett gardintyg, men oftast när jag syr väskor brukar jag använda lapptäckstyger till foder.
Sedan att jag fixade en kindpiercing med trycknappen på en av pinupporna på fodret var ju inte riktigt meningen.
Några bilder på hur jag sydde sidfickorna:
Och hur axelbanden blev till, med eldade kortsidor:
Och några bilder på den färdigsydda väskans detaljer:
Detta inlägg är ett samarbete med Tygbloggen och är sponsrat av Ohlssons tyger.
Axels nya kläder
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man stryker fast bokstäverna, så att inte föräldrarna blir tvugna att byta namn på sitt barn.
