Grönt är fult

Men jag tycker att tröjan blev fin ändå.


På ärmarna har jag sytt fast organzaband med ett smalt ripsband, som jag såklart har hittat på jobbet. Köpte ett par meter för längesen, utan plan. Fungerade ju utmärkt till det här. Sydde inte fast det ända längst ner utan lät det bli lite rynk i ärmslutet. Så ni inte tror att jag klantat mig, menar jag.


Passar på

Att sy ljusa plagg när jag bytt färg i overlocken. Det är faktiskt inte alls så jobbigt att byta tråd, men man drar sig för det ändå.

Den här stuven har legat på hyllan och väntat på att bli något ett bra tag nu. Det är tur att dom har tålamod, tygbitarna.

I ärmsluten sydde jag dit dragkedjor. Så minskade dragkedjslagret. Lite. Och tyglagret minskade. Lite. Det enda problemet är att utrymmet i garderoben också minskar. Mycket. Vem är det som stjäl alla galgar?

Jag anar ugglor som får kläder




Sådärja

Nu har jag och Elias likadana, men jag valde att inte skriva mitt namn på min.


Fick frågan var jag köpt min tröja idag. Tycker det är lite pinsamt att säga att man sytt det man får beröm för. Men jag föreslog att hon skulle gå in på Ohlssons och köpa tyg.

Rutor och dragkedjor


Stuvbit, igen. Dragkedja bak, en av de cirka 300 stycket jag köpte på Tygbiten utanför Kinna i vintras.



Se, jag har redan fått användning för dekorationsbandet. Just nu känns det som att alla mina plagg ska få en sån. Får se om den känslan håller i sig.


Doris tycker att jag beter mig skumt när jag står framför spegeln och fotar.

Roses are red


En stuvbit som förvandlats till tröja.


En nästan likadan stuvbit blev en klänning. Tänkt som midsommarklänning förra året. Men det kom något emellan, en Dio-klänning.


Framstycket har jag klippt till av en t-shirt som är inhandlad på Råneå marknad. Till bakstycket, volangen och nack/rygg-partiet använde jag viscosetrikå.

Som en hyllning till Dio hade jag den även på Sonisphere, där han egentligen skulle ha uppträtt. Men så gick gubben och dog, väldigt sorgligt. Jag är glad att jag fick se honom live på Monsters Of The Millenium -99.


Innan festivalen, platt hår och torr.


Slutet av festivalen, lockigt hår och blöt. För att inte tala om lerig. Ett under att klänningen gick att få ren, skorna gjorde jag några försök att rengöra men de fick hamna i soptunnan tillslut.



Jaha, det här spårade ju ur. Jag hade ju bara tänkt visa den första ros-tröjan.
 

Nysytt

På Diana:


Trikåstuv i viscose. Spets fastsydd med rynk fram. Ripsband i ärmslut med nitar som dekoration.


Bomullsstuv, kom som barnmönster till tygaffären.. Det blev en holkärmstopp till en ganska vuxen Karin. Även denna dekorerad med nitar. Ett brett ripsband knutet två varv runt midjan.

Nitarna är bortpillade från ett rea-bälte, billigt och enkelt sätt att komma över dem.

På mig:



Nu har hon väl ändå hakat upp sig?

 
Ja, så är det nog. Kunde bara inte låta bli. Nästa gång lovar jag att sy en annan modell.

Men jag syr inte bara likadana koftor, jag har faktiskt sytt en present till Elias också, en Åke:
 

Vi blev så förtjusta i varandra så det var tungt att ge bort honom. Ska sy en till mig själv också, i rosa.

Gone fishing

Jag tyckte Nicklas behövde en fisketröja med sig ner till Öringsträffen på Gotland. Med den här på sig vore det väl märkligt om han inte vann?




Ibland händer märkliga saker.

En till.

Vissa stiger upp tidigt för att ha gott om tid att välja dagens outfit. Jag stiger upp tidigt för att sy den.



Det blev samma modell som den svarta. Ska jag sy en tredje kan jag sova lika länge som vanligt.

Äntligen.

Första plagget färdigställt i pysselrummet. Tänk, äntligen har jag ett syrum hemma. Jag kan sy precis när jag vill, det är lycka det.




Det är detaljerna som gör det.

Nyare inlägg