Spetsig dödskalle
Klippte ett dödskallehål bakom ryggen och sydde dit spets.
Ja, jag sydde dit en bit spets fram också.
Strimlad?
Det här linnet hade jag när jag var döden. Men jag har även använt det vid tillfällen då jag kännt mig mer levande.
Sydde bara ett enkelt brottarryggslinne i bomullstrikå som jag klippte massa hål i.
Åtta klapp
Då var alla barnklappar utdelade.
Sju klapp
Déjà vu?
Nej, då minns ni nog lite fel, den jag visade sist var ju rosa. Och mindre.
Nu har de varsin dress, Emilia och Joline.
Read my nails
Vita-naglar-förklaringen:
- Måla ett lager i ljus färg.
- Låt torka.
- Klipp ut lagom stora bitar text ur en tidning.
- Doppa textbitarna i handsprit.
- Tryck fast på varje nagel, håll hårt i ungefär en halv minut.
- Dra försiktigt bort pappret.
- Måla med klarlack.
Månne om allt nagelexperimenterande är en begynnande 30-årskris. På jobbet är de lite oroliga för mig.
Discokofta
Fleecestuvar
Nya stuvar, nya hyllvärmare. Nej, de får nog inte plats i någon hylla. De får värma lådorna under sängen. För varma är de, de tunna fina microfleecestuvarna som vi nyss fått in på jobbet.
Fast alla hamnar inte under sängen, dödskallestuven håller redan på att bli en kroppsvärmare. Övre delen av kroppen. Min kropp.
Eddie
Visst är han stilig, Eddie.
Virutal IX-flaggan fick bli bakstycke.
Och viscosetrikå fick bli framstycke och ärmar.
Hur det gick sedan
För den fönsterplastinklädda vasen. Som ni såklart undrar hur den haft det.
Den blev en lampa. Med två ljusslingor i så gör den att det lyser lite i fönstret även de tjugotvå timmarna som solen är under horisonten den här årstiden.
Räckte inte tyget?
Fotografier i ramarna
Check!
Sisådär ett halvår efter upphängning. Jag är nog lite ojämn. Det flesta idéerna jag får ska helst bli färdiga igår. Vet inte riktigt vad som fick det här projektet att dra ut på tiden. Kanske var det beslutsångesten om vilka som skulle få vara med? Det blev vargen. Det blir alltid vargen. Vargen är det finaste som finns.
Dödskalleknappar
Och ett hemskt sladdrigt stuvtyg från Ohlssons. Jag svor ihop tröjan och var tvungen kanta halsringningen med snedslå för att den inte skulle växa. En del tyger är förjäkla trevliga att ha och göra med. Tur att min tjurskalle-gen är välutvecklad så att slutresultatet blev bra.
Förklaring till de vita naglarna kommer, jag lovar.
Sex klapp
Var i och för sig inte jag som gav bort den här klappen. Jag sålde den till Marie, som gav den till Vidar. Jag blev rik (nåja), Vidar blev glad och Marie blev favoritfaster. Win win win där alltså.
Paisley 3.0
Gardinring plus stuv är lika med partytopp.
Fem klapp
Fyra klapp
Nyårsblåsan
Det ska ju egentligen vara Iron Maiden-tema på mina nyårsklänningar. Så har det ju alltid varit.
Hade bestämt att jag skulle ha den här på mig. Men sedan fick jag en liten idé när den här glittriga volangstuven kom in på jobbet. Så det blev några timmar i syfabriken dagen innan nyårsafton. Lite extra roliga timmar var det allt, för jag hade sällskap av Ida, som sydde mössor till hela tjocka släkten hemma i Hedemora.
För att inte vara helt Maiden-lös hade jag med mig en kofta med bakstycke av en flagga, men den kom aldrig till användning. Det räknas ändå va? Den ska jag ju såklart också visa upp, ska bara fotografera den först.
Tre klapp
Fotokalender till morsfarsan. Det slutar varje år med att de flesta bilder är på Doris. Men så är hon ju det sötaste man kan tänkas fotografera också.
Så det är väl inte så konstigt?
Ursäkta frånvaron
Men jag har haft fullt upp med att fira jul. Ha finbesök. Fira nyår. Snabbanta. Sy.
Det får bli en bild på nyårsskålandet. För snabbantningen fångade jag aldrig på bild. Tur för er. Det var någon slags kräksjukehistoria, dagen efter nyårsdagen spydde jag upp allt jag ätit under 2012. Bra start.
Allt jag sytt ska ni såklart få se, bland annat nyårsklänningen. Har ju heller inte kommit mig för att visa alla hemmatillverkade julklappar. Det kommer, håll ut bara.