Jag syr mina egna kläder

I går var vi på Kicks och blev sminkade innan vi skulle ut och äta med jobbet. Chefen från Umeå var på plats, alltså chefens chef. Kanske därför vi blev skickade till sminket innan, så att chefens chef skulle få se vilken vacker personal Luleå-butiken har?

Och spela sällskapsspel.

Och bada tunna:

Det börjar dra ihop sig till premiärbastande i Rutvik. Elli och Johans bastubyggande är snart färdigt. Jag frågade Johan när det skulle bli premiär, då svarar han att en första premiär för de som hjälpt till blir nog ganska snart. Okej, jag fattade vinken, jag skulle inte få basta än på ett tag. Men på sätt och vis har jag ju hjälpt till, jag har ju importerat arbetskraft från Gotland. Men nej, det dög visst inte som argument.

Firade vi i Hedemora. Det är ju där man firar midsommar på riktigt.

Midsommarafton


Ida kämpar med majstången i vanlig ordning.


Medans Nicklas sitter och ser snygg ut.


Hemma hos Lisa och Björn dukades det upp långbord på den inglasade altanen. Grillmästaren Björn gjorde ett försök att röka ut oss, men vi blev kvar.


Ida var toksnygg i Maiden-klänningen. Stefan matchade bra i rött.


Sanna och Ida.


Sedan lektes det lekar. Behöver jag skriva att vårat lag vann?


Sanna och Stefan låtsades att det var Pringles som serverades.


Här sitter Björn, Niklas och Emelie och koncentrerar sig för fullt på charader.


Fortfarande charader? Nej, bara vanlig underhållning på Niklas vis. Kvällen avslutades med att vi letade fram gamla godingar på Spotify. När vi drog igång "Up from the grave" med King Diamond, då gick alla hem.

Midsommardagen



Hemma hos Alex fick jag se den tjockaste hunden jag någonsin sett. Charlie, även kallad Fat Boy. Stackaren. Tydligen har han en sjukdom som påverkar ämnesomsättningen. Men han verkade pigg och glad i alla fall.


Vi tittade inte bara på den feta hunden hemma hos Alex. Vi åt middag också.


Nicklas verkar inte gilla min hatt något vidare.



Sara och Micke.



Efter middagen tittade vi på dårarna som hoppade från taket ner i poolen.


Sedan åkte vi traktor och vagn till Säterdalen, där Drängarna spelade. Alla i Hedemora älskar Drängarna.


Alex och Sara.


Väl framme röjde vi lite till ett grymt coverband.


Efter det hängde vi i ett öltält. Och missade Drängarna, typiskt.


Nicklas petade en tjej i örat. Kan till och med ha varit en Wet Willy, men hon blev inte ens arg.


Hemfärden i vagnen var ganska tröttsam. Tur att Niklas hade sina knep för att hålla sig vaken.



Annandag midsommar


Såg vi på skräckfilm och vräkte snacks.


Sedan letade vi spöken ute i Norn, men vi hittade inte ett enda. Tyvärr. Tror jag? Däremot såg vi två lysande ögon vid vägkanten på hemvägen. Det var läskigt, tills vi såg att det var en älg. Då blev vi besvikna, det var inte ens en spökälg.



Ida berättade att när man går in på den här kyrkogården ska man visst känna att någon tar en på axeln. Dum som jag var gick jag in framför Nicklas, så ja, det var någon som tog mig på axeln.



En bit in i skogen låg en sten med liar på, bara sådär. Men det är klart, liemannen måste väl byta blad ibland han med.


Med lite fantasi kan man ana att det är någon inne i ruinen. Med ganska mycket fantasi.

Några av bilderna har jag stulit från Ida.

Men det behöver ni inte vara, vi lever. Vi lever riktigt gott på semestern.

Efter en liten shoppingrunda tog vi en öl på Roasters, härligt.


När vi sedan kom hem till mig bjöd jag på middag. Då jag inte är helt förtjust i matlagning så hade jag laddat upp med en ordentlig efterrätt, ifall något skulle gå fel. Men jag tror att middagen gick hem. Och efterrätten. Chokladmousse, mörk och vit med bär. Tack Ida för det receptet.


Sen förvandlades mitt sybord till drink- och sminkbord. Vi roade oss med håruppsättningar och fick i oss någon Tequila Rose. Gissa vems glas som är vems.


Marie tyckte att hakbandet till solhatten var i kortaste laget.



Sigge och Doris tyckte att festen vaknade till när vi flyttade oss till vardagsrummet och dukade fram lite snacks.


På Färjan var det lagom mycket folk, det fanns till och med sittplatser och kön gick på ungefär tio minuter. De andra drack massa äckliga shottar, stackare!

På lördagen drog vi iväg till Råneå marknad. Men till min besvikelse så fanns det inga Iron Maiden-t-shirtar. Det enda som inhandlades var godisremmar. Doris fick följa med och hon var väldigt intresserad av renskinnen som såldes där, vet inte om hon trodde det var någon avlägsen släkting. De påminner ju lite om varandra, i alla fall till färgen.


På väg hem åkte vi och fick oss en kopp kaffe hos Macke. Jisses vad Ellet har vuxit, sist jag såg honom vad han bara en liten valp. Han gjorde allt för att charma Doris, men det är inte det lättaste. Hon må vara trevlig mot folk, men inte hundar. Hon tycker nog att det räcker gott och väl med en hund här i världen.

Det är inte helt fel att börja klockan tolv, då finns det gott om tid att avnjuta morgonkaffet på ballen. Nej jag dricker inte utspädd öl till frukost, det är c-vitamin. Och ja, man kan kalla balkongen för ballen, det gör väl varenda människa?

Byxor som hänger (ligger) på tork.


Skitig hund.


Söt unge.


Katt som sitter och väntar på råtta. Nej just ja, det är en hund. En hund är det.


Kall sol.


Strandgrillningen flyttades in, för att förhindra ivägblåsning.

För jag har det jag gör.


Elli hade just läst dessa en andra gång innan jag lånade dem. Det måste väl vara ett bevis på att det är bra böcker? (Eller på att hon har dåligt minne)

Så håller vi tummarna att min omvända psykologi fungerar, för det går ju alldeles utmärkt att läsa i solen.

Elias blir överlycklig när han får en majskrok.


Han tar en tugga.


Och erbjuder Doris att smaka. Snäll pojk det där.

Sisådär fyra månader efter inflytt. Bättre sent än aldrig. Dagen efter kändes det som att tvärtom hade varit ett bättre alternativ. Bättre aldrig än sent. Fy, man är ingen ungdom längre. Men det var en lyckad fest, trots att söndagen mest ägnades åt bakfylla.


Till middagen drack Nicklas ett glas öl. Det ryms mycket i våra nya glas, synd bara att när man häller upp en 50cl öl bara får ett halvfullt glas.


Jobbarkompis Jessica och hennes vän Malin.


Marie och jag.

Det blev inte så många bra bilder då dom flesta envisades med att göra märkliga miner framför kameran.




Tack för en rolig kväll alla inblandade.

Läser just nu en väldigt festlig bok.


"Döingen föll framåt och slog pannan i ett järnhandtag.
- Det där kunde ha gjort ont om omständigheterna hade varit lite annorlunda, sa Allan.
- Det har allt sina fördelar att vara död, sa Julius."